En helg på Bokmässan
Med bilen direkt efter jobbet checkade vi in strax före midnatt på ett discodunkande Elite Park Avenue, mässans mekka och samlingsplats. Det var så fullt i baren att folk satt i den stora receptionen med sina drinkar. Härligt!
Fast sovmorgon blev det inte; mässan öppnar 09.00. Efter frukost bredvid Jan Guillou och Ann-Marie Skarp gick vi en rask promenad till mässentrén som med långa ringlande köer tog emot över 100 000 besökare under fyra dagar, den största bokmässan i Europa. Så här ser det ut inuti, fast det är bara en av hallarna:


Varje hel- och halvtimme startar seminarier där olika författare berättar om sin bok, sitt författarskap och sig själva.
Den högra lilla pricken nedan med vitt hår föreställer Tomas Burgenthal, domare verksam vid Internationella domstolen i Haag som dömer krigsförbytare. Burgenthal har skrivit boken "Pojken som överlevde förintelsen" om sin tid som barn i arbetsläger och sen i koncentrationsläger. Mycket gripande seminarium!

Roligt var att lyssna på Carl Johan de Geers dråpliga svar på moderator Ulrika Knutsson frågor om hans fjortonde bok, och som berättade om sin tokiga släkt de Geer. Med i panelen var också psykolog Per Naroskin längst till vänster i bild, intill Aftonbladets vice kulturchef Åsa Linderborg som skrivit "Mig äger ingen".
Fast inte så lätt att se, va??

Men här syns det tydligt: Claes Malmberg signerar boken om sin väg till buddismen skriven av vår kompis Johan Olsson.

Bland de mest intressanta böckerna är "Vingklippt" av Stefan Lundström och Elisabeth Hernon. I boken ger Elisabeth Hernon sin version av historien bakom Liza Marklunds två-års långa bevakning av henne och hennes verksamhet för utsatta kvinnor. Artiklarna i Expressen annvänder Liza Marklund senare som bakgrund till boken "Paradiset".
I december ger Stefans förlag Blue Media ut nästa bok där journalisten Monica Andersson granskar fakta bakom Liza Marklunds bok "Gömda".
Men Stefan ger ut andra böcker också! Här är hans monter på mässan: och Stefan själv:

Hur många böcker jag köpte? 6 stycken allt som allt......
Inte några vanliga säsongsarbetare
Varmt är det säkert, likaså konditionskrävande och tungt. Men de får de stå ut med tycker jag som gillar dem skarpt.
Varje dag exakt kl 12.00 under sommarhalvåret hörs klappret av hovar, trummor och trumpeter och om jag kikar ut mot Hamngatan så ser jag dem också: högvakten! Men snart är det slut för säsongen så ta en liten titt på bilderna nedan, tagna då jag för en gångs skull kom dem riktigt nära.
De har visserligen redan 21 000 medlemmar men söker fler. Du kan läsa mer här.
...och jag köpte trisslotter för 100 kr...

Jag har vunnit igen!
Dax att köpa lotter!

Både byxa och jacka!
Jag har vunnit en tavla!
Vilket fantastiskt konstlotteri vi har på jobbet! Idag var det vernissage och utdelning av vinster till 200 lyckliga inklusive mig som fick komma och välja. Fast har man nr 178 så var det mesta förstås utplockat när det blev min tur. Men just den tavla som jag tyckte var kul och fint gjord var kvar: "Kalle Forever" av Catarina Sandberg. Du kan läsa mer om henne på Galleri Heras hemsida
Så här ser den ut:
Och jag som älskar kaviar!
Saddle&Sabre
I två timmar kunde vi njuta av medlemmarnas banjo-, dobro-, mandolin- och gitarrspel jam sessions. Plötsligt satt jag själv där bredvid brorsan och spelade en gammal "Sjön suger"-låt från 70-talet på hans gitarr, har inte hänt på länge kan jag säga. Men konstigast var att vi både faktiskt mindes nästan hela texten. Riktigt kul!
Här en länk till brorsans band Svengmans. Min bror Kenneth står längst till vänster i svart "Jack Daniel"-t-shirt. Killen bredvid honom håller i en dobro, en gitarr med stålkonförstärkning som spelas liggande, med stålnaglar och spelstål som dras över strängarna.
Mobilbilderna blev för mörka men de på toan blev bra. OBS den lilla pottan i mitten för "cubs".

Inget ägg i håret denna gång!
Pigga och glada far Hanna och Jonathan runt och har knappt tid att äta middag, i alla fall inte utan en massa saker som måste berättas och kommenteras. Jonathan är en liten eftertänksam knatte som gärna diskuterar en sak i taget. Medan Hanna håller låda om precis vad som helst i ett och samma andetag.
Efter en halvtimme är jag redan trött. Kommer då på ett lysande knep: stoppa ner barnen i ett bad! De blir jätteglada och allra bäst är att 16-åringen gärna badar dem. Så hinner jag vila en stund på soffan :o)
Inte för att de sedan är trötta men de går ändå med på att lägga sig efter badet, för min kompis Gunilla dyker upp med en hel bunt barnböcker! Läser "Tomten som fick snuva" två gånger för Jonathan. Under tiden hör jag att min bror och hans fru kommer hem efter sin middag - redan?! Kom bara inte in hinner jag nätt och jämt tänka innan brorsan knackar på. "Han sover väl inte, låter ju jättepigg" säger han och ler varpå Jonathan plötsligt är pigg som en mört.
Jojo, minns ju själv hur det var de första gångerna som vi skulle gå ut utan barn och ha det mysigt på tu man hand. Vad sitter man och pratar om och längtar efter? Ändå rör det sig om bara futtiga två timmar. Jonathan somnar sen liggandes i soffan mellan mamma och pappa medan vi vuxna småpratar en stund.
Och nej, denna gång skvätte inte Hanna ett helt ägg i håret på mig!
Restaurang August en torsdag i september
Tur att man har syskon! Fem timmars skratt med mina bröder över en fläskifilé (och några stora glas cider...) genererade i varsin lista över framtida projekt med utsatt tidsram. Det går liksom inte att smita undan med tunna utrsäkter då bröderna vet alltför mycket om mig, så nu får jag börja planera efter min projektlista: vilket projekt ligger närmast: att skriva en bok eller bo i New York? Hmmm, tur att jag har helgen på mig att fundera....
Mingelpartymåndag
De ger ut böcker också, bland annat om Grameen Bank. I måndags fyllde de 10 år och det är värt att uppmärksammas! Ta gärna en titt på hemsidan - som i ärlighetens namn inte säger särskilt mycket: www.fluidminds.se
Detta bra jazz-funkband spelade medan vi minglade:

Överraskning!
"Vi ses utanför Operan kl 19.00" sa min kompis Cec i telefon. "Jag bjuder på en överraskning som tack för att du hjälpte mig borra och montera möbler".
Och en riktig överraskning var det: "Boheme" av Puccini med den enda operasångerska som jag känner till i huvudrollen och som har en otroligt mjuk och fin röst: Maria Fontosh som Mimi.
Vad är väl mer spännande än just innan ridån går upp? Här en bild på ridån:
Scenografin med stora fönster och korrigerad plåt, kläderna förlagda till nutid med hood-tröjor och jeans, stora universella känslor bjöd på en mäktig föreställning. Mer eller mindre fullsatt i salongen. Champagne i pausen. Vet inte när jag var på Operan sist. Häftigt!
Allra häftigast är att Cecs mormor Helga Görlin var hovsångerska och spelade Mimi nångång på 30-40-talet. Vi gick upp till Andra Raden där hennes porträtt hänger. Kolla gärna om du är där.
Globaliseringsrådet ger sin syn på globaliseringen

Lyssnade i fredags på Vita Husets rådgivare Alan Blinders och professor Lars Calmfors som var inbjudna att i UDs vackra pressrum berätta om vilka typer av tjänster och yrken som kan förläggas till andra länder än det egna.
Kortfattad sammanfattning: de som inte kräver personlig närvaro kan förläggas till andra länder (min sons nya jobb som Business Support i ett Call Center i Dublin). Men inte de som kräver fysisk närvaro, till exempel att ta hand om barn eller gamla.
Hmm...
De sa lite mer, framförallt Calmfors som var kritisk till Blinders undersökning som låg bakom denna rapport. USA verkar vara sämre rustat för globaliseringen än vi. När tillverkning flyttas till Kina och utbildningsväsendet är bättre i Indien än i USA har amerikanerna inte mycket till samhälleligt skydd vid arbetslöshet och högre utbildning är mycket dyrt.
Slogs av en liknande tanke när Michael Moores film "Sicko" visades i helgen: så många människor i ett så rikt land som inte har råd med sjukförsäkring. Så starka och giriga försäkringsbolag att det är snudd på omöjligt att få ersättning vid sjukdom.
Men framförallt verkar USA ha störst problem med demokratin både när det gäller vem som ska få vård och vid de sponsrade presidentvalen. Man kan fråga sig så här i efterhand hur det kommer sig att en så slätstruken person som GW Bush blev vald första gången men ännu underligare är hur han blev återvald och vilka som ligger bakom det?....
Mer tid för fest nu?
Nej, strategin för framtiden är från och med nu att boka in sig på ALLT på helgerna. För att visa barnen att man kan ha roligt även när inte de är med och att man har egna vänner.

Som tur är dyker också en och annan härlig festinbjudan upp, så samma kväll som 19-åringen intog Dublin, äntrade vi ångfartyget "Gustavsberg VII". I den fantastisk fina sensommarkvällen tuffande vi runt öarna i Stockholms skärgård och firade Susi 50 år, njöt av champagne och trevliga bordsgrannar, flott tre-rätters-middag med kaffe och Frangolo-likör och inte minst: Tom Jones! Det vill säga roliga och duktiga Rolf Ilrot från Artisttorget som både sjöng och mimade till Magnus Uggla, Tom Jones och Elvis. Han var otroligt bra.

Och det gick! Vi hade roligt fast barnen inte var med! Alldeles själva!
Tack Susi för en mycket fin kväll!
Nu är han där! Men geten dröjer...

Så här stilig var han strax innan han gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda den 30 augusti 2008. Dvs förra lördagen.
Första rapporten: kul stad, lättpratade människor, bra hotellägenhet, kul människor på introduktionskursen.
Andra rapporten: skicka mera pengar till förskottshyra och deposition på liten central 3:a, hyr av gammal dam, jättebra lägenhet och fin gata med tegelhus, bor bara invandrare där (?!), luktar bränt bacon i hela lägenheten men hyran är bara 9500 kr/månaden för möblerat, gamla damen snäll. På mammas fråga om hennes ålder svara yngligen, "nånstans mellan 35-40 år"....
Oskrivet är sämst
Så nu har jag dåligt samvete gentemot bloggen, känns som ett svek och det liksom kliar på samma sätt som det gjorde på killen med de röda prickarna i filmen "Den där Mary" (han med besöksförbud, du vet) när jag tänker på oskrivna texter och oinlagda bilder.
Bloggen har blivit ett högtidligt fönster där jag kan kika ut på omvärlden och det har redan skapat ett behov hos mig. Eller är det omvärlden som kikar på mig? Också ett behov!